Personregister

Efternamnsregister

Ortsregister

Länkar till andra som forskar om samma person:

Forskar du i samma släkt? Skicka mig då gärna ett email, eskilfredriksson at gmail.com, eller lämna ett meddelande.

 

Gustaf Wahlgren

1810-1891

 

Född 13 december 1810 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [1] Son till Peter Wahlgren och Christina Berggren. Döpt 14 december 1810 i Göteryd (G). [1] Faddrar: Dräng Johannes Månsson i Göteryd (G). Dräng Samuel Andersson i Göteryd (G). Hustru Sara Andersdotter i Ryd, Göteryd (G). Britta Pehrsdotter i Ryd, Göteryd (G).
 

Syskon:

Gustafva Helena Wahlgren. Född 15 maj 1814 i Ry järnbruk, Göteryd (G).

Fredrika Christina Maria Wahlgren. Född 12 maj 1817 i Ry järnbruk, Göteryd (G).

Anders Johan Wahlgren. Född 11 maj 1820 i Ry järnbruk, Göteryd (G).

Carl Johan Wahlgren. Född 5 maj 1824 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G).

Johannes Wahlgren. Född 29 juli 1827 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G).

Ingrid Maria Wahlgren. Född 2 mars 1832 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G).

 

Gift 3 april 1831 i Göteryd (G) [21] med: Anna Maria Bogren. Född 11 oktober 1789 i Soldattorp No 106, Hemmingsmåla, Lönneberga (H). [22] Död 23 april 1839 i Knipsmedjan, Sävsjö, Lenhovda (G). [23]

 

Barn:

Johan Peter Wahlgren. Född 15 oktober 1831 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [24]
Död 15 mars 1891 i Klafreströms bruk, Klavreström, Nottebäck (G). [25]

 

Gift 7 mars 1840 i Lenhovda (G) [26] med: Kajsa Lisa Jonsdotter. Född 13 september 1808 i Lenhovda (G). [11]
Död 9 mars 1896 i Fattighuset, Drev, Drev (G). [27]

 

Barn:

Adam Wahlgren. Född 23 december 1839 i Knipsmedjan, Sävsjö, Lenhovda (G). [28]

Död 27 maj 1844 i Kaggetorps bruk, Kaggetorp, Ålem (H). [29]

Johanna Christina Wahlgren. Född 9 februari 1842 i Stenfors järnbruk, Stenfors, Tingsås (G). [30]

Död 19 juli 1843 i Stenfors järnbruk, Stenfors, Tingsås (G). [31]

Karl Gustaf Wahlgren. Född 10 mars 1844 i Kaggetorps bruk, Kaggetorp, Ålem (H). [32]

Död 4 mars 1896 i Huskvarna, Hakarp (F). [33]

Johanna Christina Wahlgren. Född 14 juli 1846 i Holmseryd, Göteryd (G).

Fredrika Wahlgren. Född 7 december 1848 i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [34]

Aron Wahlgren. Född 1 juli 1851 i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [35]

 Död 1 oktober 1852 i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [36]

Aron Wahlgren. Född 5 september 1853 i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [37]
Död 12 oktober 1930 i Göta 5, Svärdfisken, Borås. [38]

 

Gustaf kallades även för Magni?


Flyttade 1822 från Ry järnbruk, Göteryd (G) till Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G). [2] [3]
Flyttade 1824 från Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G) till Ry järnbruk, Göteryd (G). [3] [2]
Dräng 1824 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [2]
Flyttade 1825 från Ry järnbruk, Göteryd (G) till Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G). [2] [3]
Flyttade 1826 från Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G) till Ry järnbruk, Göteryd (G). [4] [5]
Spiksmed 1826 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [5]
Flyttade 1833 från Ry järnbruk, Göteryd (G) till Elisköp, Göteryd (G). [6] [7]
Brukare 6/12 mantal 1833 i Elisköp, Göteryd (G). [7]
Flyttade 1834 från Elisköp, Göteryd (G) till Ry järnbruk, Göteryd (G). [6] [7]
Spiksmed 1826 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [6]
Flyttade 1836 från Ry järnbruk, Göteryd (G) till Knipsmedjan, Sävsjö, Lenhovda (G). [6] [8]
1838 Spiksmedsmästare 1838 i Knipsmedjan, Sävsjö, Lenhovda (G). [9]
Flyttade 24 oktober 1841 från Knipsmedjan, Sävsjö, Lenhovda (G) till Stenfors järnbruk, Stenfors, Tingsås (G). [9] [10] [11]
Flyttade 28 oktober 1843 från Stenfors järnbruk, Stenfors, Tingsås (G) till Kaggetorps bruk, Kaggetorp, Ålem (H). [12] [13] [14] [15]
Flyttade 1 oktober 1845 från Kaggetorps bruk, Kaggetorp, Ålem (H) till Göteryd (G). [15] [16]
Flyttade 1847 från Göteryd (G) till Knipsmedjan, Böcksholm, Drev (G). [17] [18]
Sjuklig i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [19]

 

Det finns en hel del berättelser om Gustaf och Kajsa Wahlgren, bland annat har Gottfrid Wahlgren skrivit ner några av dem. Moje berättade för mig att när han var liten så brukade familjen på kvällarna berätta historier om vad som hänt i gamla tider, ofta då om Gustaf och Kajsa.

 

I boken Adamsberg (utgiven 1930) har J.A. Göth skrivit ner folklivsskildringar om Gustaf och Kajsa och deras grannar Stråth som levde dörr till dörr.

 

Kajsa var "trollkunnig", en klok gumma. Göth skriver:

 

"Om ett barn blev sjukt, då tillkallades varken grevinnan eller någon annan läkekunnig. Möjligen besöktes Kajsa Wahlgren, som kunde bota skärvan och läsa bort "villarpaskottet" och hugga bort "knarren" ur armar och ben på folk. Det var också farligare kunskaper som Kajsa satt inne med, fast hon aldrig använde dem annat än för egen del.

 

Både greven och grevinnan skrattade åt hennes "kuslerier" och de försökte på allt sätt at få bort den allmänna vidskepelsen från sina gods".

 

Enligt Göth var både Wahlgren och Stråth skickliga smeder med både svenner och lärlingar. Stråth var stor, kraftig och argsint, och kunde särskilt när han var full bli mycket våldsam. Att han inte slog ihjäl någon under sin livstid skall snarast ha berott på tur. Gustaf var inte kraftig, mycket godmodig och hade svårt för att bli arg, även efter några supar. Stråths fru och Kajsa skall ha varit likadana, fast att Stårths fru var den lugna och godmodiga, medan Kajsa den mer argsinta. Stråths fru hade många gånger fått springa från Kajsa och låsa efter sig för att endast behöva stå ut med glåpord. Lika ofta hade Gustaf fått springa ifrån Stråth när han var full och kom efter honom med en slägga eller tång som tillhygge. Om en av dessa händelser skriver Göth (s 23-28):

 

"En gång möttes de båda männen på dammfästet och då flög Stråth på Wahlgren utan föregående varning och kastade honom ut i dammen .Wahlgren var styv simmare och han gav sig iväg uppåt dammen. Stråth sprang på den ena sidan och svor på att han skulle slå ihjäl honom om han kom upp, men Wahlgren sam upp på den andra stranden och sedan klarade han sig med benen.

 

Det var en söndag det hände och Wahlgren kom inrusande och blötte ner hela golvet. Kajsa blev ursinning på Stråth och hon sa så att det hördes in till honom:

- Ja, nu ska ja bota den rackarn. Ja ska gå opp te "körgårn" ätter ett ben, å så ska ja sätta "snälla katrina" på an, så får vi si om han inte lätter dej va i fre sen.

 

Hon gav sig verkligen i väg genom skogen och upp till den gamla kyrkogården. Stråth var hack i häl efter, men Kajsa fick tag i ett stycke lårben, som det var hål igenom och hon hötte åt Stråth, som anfådd kom genom porten, och hon skrek:

- Nu har ja att, å nu ska du få annat å göra i natt, än å klå min gubbstackare.

 

Hon kilade i väg över ängar och skogar och till sist tappade Stråth förbindelsen med henne och mäste lägga sig att vila.

 

Kajsa fortsatta hem och där sågo bruksarbetarna, som voro ute, Kajsa ligga på knä vid dammfestet och hålla sin benbet mittför en vattenstråle så att den rann rakt igenom benbiten. Till slut lyckades det henne att sätta fast benet i muren så att vattnet rann igenom. Då gick hon in, genomvåt och frusen, men hon fröjdades över att hon lyckats med att släcka harmen på sin fiende.

 

Senare på kvällen var Wahlgren och tog bort benet och bar upp det till kyrkogården och han fasade både för Stråth och Kajsa.

 

Om det nu berodde på Kajsa och hennes trollkonster, eller på att Stråth var full och sprang alltför hårt, det har ögonvittnen inte kunnat utforska. Men säkert är att Stråth fick annat att tänka på än familjen Wahlgren och efter tre timmar kände han sig så tom som han aldrig varit förut i hela sitt liv.

 

Efter den här tilldragelsen aktade Stråth sig för att törna ihop med familjen Wahlgren och de blev tämligen lugnt i huset. Nu tordes inte Stråth ge sig på någon av Wahlgrens familj, vidskepelsen som var nerärvd hade fått makt med honom, men han behövde någon att urladda sin vrede på när han blev full och av en händelse blev det rättarn som blev offret.

 

Till jul skulle alla smederna ha torr "söved" hemkörd och Stråth, som fått hem sitt julbrännvin några dagar innan jul, fick i fyllan för sig att han fått dålig och sur ved. En kväll när Stråth var full och mötte rättarn slog Stråth omkull honom och det hade nog blivit en minnesbeta åt rättarn om inte Kajsa hade kommit och skrikit:

- Jaså, du ä ihop mä den nu. Vell du lätta bli an, din otäcking, älla ska ja springa in ätter benet.

 

Det blev Stråth som sprang och det var fortare än vanligt. Kajsa fick ett helt pund fläsk till jul av rättarn och denna glömde inte att tala om för alla han träffade att Kajsa bara behövde säga ett ord, så blev den vilde Stråthen spak. Nu var Kajsas anseende som mästare i trolldom fulländad. Det var många som vill anlita Kajsa, men hon sa alltid nej och det fanns ingen människa som blev hennes förtrogne, mer än en av Stråths döttrar. Denna lärda allt av vad Kajsa kunde i kort och kaffesump. Att Kajsa någonsin kunnat trolla nekade hon till och på gamla dar berättade hon för Stråths dotter, att den där historien med benet hade hon hittat på bara för att skrämma den vilde och vidskeplige smeden och det lyckades alldeles utmärkt.

Göth fortsätter i boken om en annan händelse där spektoren på bruket i Böksholm just meddelat en av familjerna att de skulle flytta till en bra mycket bättre bostad än den de redan bodde i. Familjen ville inte flytta vilket gjorde spektoren väldigt irriterad. Göth skriver (s 49-51) om när spektoren hade precis gått därifrån:

 

Spektoren gick småsjvärjande bortåt smedbyggnaderna och där fick han se Kajsa Wahlgren, som kom ut och slog en bytte med slask och något som var änndå värre strax utanför dörren. Spektoren blev ännu ilsknare och började skälla, men Kajsa smet in och slog igen dörren efter sig. Spektoren kom efter in och röt:

- Har ja inte förbjudit er käringasatar att slå ut sån här smörja framför dörrarna, om ja får si nåt sådant där en gång te så slår ja armar å ben å dej dett lea troll.

 

Nu var det så att även Kajsa blev "iversint" och när hon fick munnen igång så var det inte lätt att tysta henne. Den andra sidan väggen stod Stråthan, med öronen på helspänn. Hon fröjdades, tänk om spektoren bara ville klå Kajsa ordentligt. Hon hörde Kajsa fräsa:

- Å, dä va väl inte så besattanes farlitt. Dä ä inte alla som kan ha att som spektoren, så di kan ha sina mönne otäcke kvenfolk som få bära ut böttan, å va te möe annat, som inte ett redigt kvennfolk vell spotta åt. Spektoren kan kössa mej där ja ä höjast når ja plocka krösen.

 

Nu small det och Kajsa fick sig några bra rapp över den senare delen innan hon hann att vända sig och spektoren skyndade sig ut. Kajsa gav till ett skrik för varje rapp, det läte som någon slaktat henne och hon skyndade ut efter spektoren  och skakade sin knytnäve och skrek:

- Vänta du, din fördömde käringapiskare, dätta hära har du inte gjort för inte. Ja ska sätta rännan på dej en gång når du menst vell ha den.

-Ja, ja ska min själ sätta rännan på dej mä däsamma, dett sakramenskade troll, röt spektoren och kom efter henne med påken och Kajsa smet in och lade på haspen och spektoren hörde allt otäckt hon vräkte ur sig där inne. Han gick och var mest rasande på sig själv över att han låtit en käring reta sig till att skämma ut sig. Det visste han ju att hela godset fick veta att han slagit Kajsa och han visste också att alla kom att kalla honom käringapiskare, när han inte hörde det.

 

Inne hos sig själv rasade Kajsa och förbannade Spektoren för att han gett henne fyra fingergrova "rölar" över slutstycket och för att hon inte kom till att få sitta de närmaste dagarana.

 

Inne hos sig förjdades Stråthan över utgången och hon satte på kaffekokare och när det blev färdigt knackade hon i väggen och frågade om inte madam Wahlgren ville komma in å hålla te goe mä en kopp å en kornkringla. Den middagen kom inte käringarna ner i smedjan med maten i rätt tid. De hade allt för mycket att avhandla och de voro fullständigt överens om att spektoren var en buse som slog kvinnfolk, och lade sig i så mycket skit som fanns.

 

Vad som senare hände skriver Göth om (s 60-64) när Kajsa besöker en bekant, Sara-Lisa:

 

Kajsa Wahlgren kom en sommarsöndag och då fick Sara-Lisa klart för sig, att inte den gamla fiendeskapen mellan de båda smedfamiljerna var slocknad. Söndagen efter kom Stråthan. Då fick mjölnarfamiljen veta det som Kajsa glömt att tala om, sina egna bedrifter. Stråthan var ingen egentlig skvallerkäring, men när två kvinnfolk bott vägg i vägg i tjugo år och haft en och samma utgång och dessutom deras män varit ovänner. Då lättar det på livet om de får säga "sanningen" om sin granne. Helst när de äro säkra om att det inte kommer igen och det var de säkra om, när det gällde Sara-Lisa. Hon kunde höra deras prat i timtal och inte säga mer än:

- Å, ä dä möjlitt, nä men tänk då, dä va då dä värsta ja hört.

 

Nu satt Stråthan och drack kaffe på fat och höll handen under armbågen och blåste och munnen gick som en kniphammare och Sara-Lisa hällde upp den ena koppen efter den andra och mjölnarfolket skrattade så le lågo dubbla.

- Ja, nu ska I tro att den tjocke spektoren har fått betalt för att han klådde Kajsa häromåret. Ho lofte han då, att ho skulle sätta rännan på an når han menst velle ha att, å ho höll or, dä lea livet. Spektoren ä ju som I vet frimurare å där ä han inte så kati som han ä därhemma. Dä lär välla va grömt hemska teställningar å sermenier ve deras möte, å dä ä mönne å dom som ångra sej å inte tar nåra grader, men si komma ifrå att, dä kan di inte göra för dä. Men di som ä reditt ogudaktiga di tar allihop graderna för di ä inte fullärda så di kan göra va illa di vill älla. Å spektoren han är ju inte nåt vidare gudeli å han velle allt lära se så mö som möjlitt så han for ner å skulle ta andra grada. Då lär di skule få lägga sej i en likkista å di bå ringe för dom å di låss som om di begrave dom mä. Kista va välla liten te dä stora skrovet men di stoppade ner an å la på locket å började spika igen kista. Å når sermonia va slut å di öppnade kistelocket då va spektoern gul i syna å dä luktade erbarmlitt så di feck hålla sej för näserna, å den som va översteprästen han sa: "Nä, fy för den otäcke. Han ä vesst döer på allvar å har allt surnat." "I hälsotta heller, dä ä en käringasate därhemma som har satt på mej dätta hära.

Alla frimurare grinade så di kunne dö, å spektoren feck kravla sej u kista bäst han velle å kusken feck ta hånn om an, å ansa å an, å sen for di hem å inte vet ja om spektoren feck grada, men att han va ilsk som en bålgeting en hel måne, dä vet vi allihop å att Kajsa höll sej u väjen för an dä vet ja mä.

 

Nä de skrattat om sa Sven:

- Ja, men dä kunna väll i alla fall inte Kajsa rå för att spektoren feck ont i majen?

 

- Kunna ho inte, sär du? Jojo men, va ho bå kunne, å gjore att. Den kvällen detta hära hände, då hade ho vatt oppe på körgårn å tat reda på sej ett ben ätter e männeska å sen lå ho nere ve kvarnrätta å höll att mett för en vattenstråle te ho va närapå hjälfrusen, å hela tien lå ho å mumlade å munnen röre sej å dä sto menstingens tie personer å så på å di kunne jo inte höra va ho sae för vattnet forsade, å hele tien rann vattnet gönom benpipa.

Dä var reditt ynklitt, dä töckte vi allihop, å vi vesste ju ju inte vem dä va som ho satte att på heller. Å gubben min han geck in å la sej för han trodde att dä va honom ho velle sätta på att nu igen, å kan I tänka er att han to te psalmboka å läste å dä har ja inte sitt an göra sen vi gefte oss. Sen feck fi spörja å kusken att dä va spektoren som ho satt på att, å dä sär ja då att vi ble reditt glaa, för han hade bå gjort skäl för att, å dä va an väl unt.

 

Så talade hon om hur svårt det var att bo ihop som de fick göra vid bruket och hon tyckte att mjölnarns hade det bra som inte hade folk precis inpå dörrarna och så tog hon adjö och gick.

 

Om tiden när Kajsa är änka sriver Göth (s 148):

 

Di gamle ramla u tia å nu känner en snart inte igen nå folk där. Stråthen å Stråthan, di ä döa. Wahlgren mä, men Kajsa ho lever först dä ä snart inte annat än benen å ett skrynklitt skinn igen å na. Men kaffekokarn den har ho varmer för jemnden, fastän ho köper kaffet hos möllarn å betala att mä en prästadaler. Dä enda ja tro att ho köper ä lite kaksocker, men ho knackar sönner att så smått så en kunne stoppa en bit i munnen på en loppa. Folk ä snälla ve na å sen Stråthan do, har ho vatt som en aen männeska.

-Ja, di jore allt livet bra surt för varandra, ja vet att mor å far talade om att di bå trätte å sloss. Dä va ett farlitt liv di förde.

 

Boken Adamsberg, en folklivsskildring från 1845-1930 är en skildring av J.A. Göths svärföräldrars liv där även Gustaf och Kajsa förekommer. Det kan vara viktigt att ta i beaktning att Göth har skrivit ner berättelser, i det här fallet 40-80 år efter att de inträffade, berättelser som han har fått berättat för sig vilket givetvis innebär att man måste vara något skeptisk till åtminstone en del detaljer. Göth har i flera av sina skrifter en hel del sakfel. Vad gäller det han skrivit om Gustaf och Kajsa så finns det en hel del information som går att bekräfta, bl.a. bodde en familj Stårth intill Wahlgren som också var smeder, likaså dog Gustaf före Kajsa.

 

Moje har berättat att han skulle bli visad av en man i Böcksholm platsen där Gustaf och Kajsa bodde, men det blev inte av.


Död 1 september 1891 i Spiksmedjan, Böcksholm, Drev (G). [20]
Begravd 6 januari 1891 i Drev (G). [20]

 

Kommentarer

Jag tar tacksamt emot alla möjliga kommentarer. Särskilt tacksam är jag för mer information, bilder brev m.m.

blog comments powered by Disqus

Antavla

Gustaf Wahlgren.  Född 13 december 1810 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [57] Död 1 september 1891 i Spiksmedjan, Böcksholm, Dskrev (G). [58] Peter Wahlgren.  Född 24 maj 1782 i Soldattorpet, Holmseryd, Göteryd (G). Död 15 mars 1851 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G). [61] Anders Wahlgren Hök.  Född 9 januari 1757 i Soldattorp, Sjuhult, Göteryd (G). [62] Död 20 december 1834 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G). Per Wahlgren.  Död 27 januari 1759 i Pommern.  
 
Kierstin Truedsdotter.  
 
 Ingegerd Månsdotter.  Född .. januari 1753. Död .. oktober 1841 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G).
 
 
   
 
Christina Berggren.  Född 1789 i Varnum. Död 1 mars 1851 i Sjöholm, Holmseryd, Göteryd (G). [63] Peter Persson Berggren.  Född 1760. Mästersven i Elfbro Bruk, Elfbro, Varnum (S). [64]    
 
Stina Jonsdotter. Född 1728 i Arvika. Död 5 juli 1805 i Ry järnbruk, Göteryd (G). [65]  
 
Anna Larsdotter.  Född 1751. Död 1801. Lars Ersson.  Född 1718 i Skogen, Varnum (S). Död 1791 i Skogen, Varnum (S). Erik Larsson. Född 1684 i Skogen, Varnum (S). Död .. maj 1758.
 
Kerstin Månsdotter.  Född 1715. Död 1772.  
 

 

 

 

 

Från källorna

Göteryd födelsebok C:2 s 147, 1810. © Arkiv Digital

Göteryd husförhörslängd AI:8 s 374, 1826-1830. © Arkiv Digital

Lenhovda vigselbok CI:3 s 299, 1840. © Arkiv Digital

Ålem husförhörslängd AI:12 s 516, 1836-1847. © Arkiv Digital

Drev husförhörslängd AI:13 s 89, 1870-1876. © Arkiv Digital

Källor

  1. Göteryd C:2 p 147
  2. Göteryd AI:7 p 256
  3. Göteryd AI:7 p 244
  4. Göteryd AI:8 p 350
  5. Göteryd AI:8 p 370
  6. Göteryd AI:10 p 187
  7. Göteryd AI:9 p 50
  8. Lenhovda AI:11 p 237
  9. Lenhovda AI:11 p 244
  10. Tingsås BI:1 p 71
  11. Tingsås AI:12 p 454
  12. Tingsås AI:13 p 537
  13. Tingsås BI:1 p 85
  14. Ålem BI:1 p 31
  15. Ålem AI:12 p 516
  16. Ålem BI:1 p 291
  17. Sjösås BI:1 p 329
  18. Sjösås AI:13 p 164
  19. Drev AI:12 p 91
  20. Drev CI:4 p 107
  21. Göteryd C:3 p 229
  22. Lönneberga CI:2 p 331
  23. Lenhovda CI:3 p 69
  24. Göteryd C:3 p 19
  25. Nottebäck FI:1
  26. Lenhovda CI:3 p 299
  27. Drev CI:5 p 2
  28. Lenhovda CI:3 p 95
  29. Ålem C:7 p 329
  30. Tingsås CI:4a p 687
  31. Tingsås CI:4b p 1101
  32. Ålem C:7 p 251
  33. Hakarp EI:1 p 9
  34. Drev CI:2 p 271
  35. Drev CI:2 p 295
  36. Drev CI:2 p 491
  37. Drev CI:2 p 303
  38. Borås FI:9 p 211
  39. Göteryd C:3 p 331
  40. Göteryd C:1 p 499
  41. Göteryd C:3 p 129
  42. Varnum AI:6 p 28
  43. Göteryd C:2 p 293

Eskil Fredriksson 2010-2011 eskilfredriksson at gmail.com

godaddy stats

Senast uppdaterad: 2011-07-18